Nybliven pappa som delar med sig av tankar om livet, jobbet på barnmatsföretaget och rädslan över att slutligen behöva bli vuxen.

Vad är egentligen grejen med babysim?
Alla har konstant lovordat detta fenomen.

Helt seriöst så verkade E tycka att det roligaste var när hon kom åt att gnaga på mina tummar.
Och när hon fick stänka vatten i mitt ansikte.
Och när vi gick därifrån och vi sa "vinka hej då".

Eller blir det bättre när dom får dyka?
Jag ser framför mig en bild som skivomslaget på Nirvanas Nevermind-skiva, är undervattenskameror dyra....?