Familjerätten

Jag/vi/hela familjen var hos familjerätten idag för att fastställa faderskapet och ansöka om gemensam vårdnad.
Jag hade hört skräckhistorier om det här besöket.
Pappor som inte är pappor eftersom deras sambos inte klarat av tortyren och brutit ihop och erkänt att barnet minsann har en annan far.
Knivskarpa frågor om man verkligen är säker på att man var hemma varje kväll mellan just de datum då befruktningen kan ha skett och vad är egentligen din sambos favorit smak på tandkräm?

Så jag hade förberett mig mentalt på att bli utfrågad, ifrågasatt och kanske till och med väldigt överraskad.
Jag har i flera månader finslipat svaret på frågan "Är du säker på att det är du som är pappa till barnet?"
Jag tänkte vända mig mot min sambo och säga "det är det nog enklast om du frågar henne om!" (och den har dom säkert aaaaldrig hört förut)

Men vad händer!
Ingenting...
Vi får bara ett par papper att skriva på.
Fast helt plötsligt får jag order om att inte skriva på ett papper riktigt än. "Aha, nu kommer hon att släppa lös hela sin arsenal av välformulerade frågor" tänker jag. Naivt.
"Jag ska bara hämta två kollegor som kan bevittna din underskrift".

5 minuter efter att vi kommit dit fick vi gå igen.
Och jag sitter här med en lätt känsla av antiklimax.

Sen kom jag på att det inte spelar så stor roll, nu är jag ju officiellt pappa till den här:


Kommentarer
Postat av: Kajas

Grattis! :)

2010-01-12 @ 10:43:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0