Nybliven pappa som delar med sig av tankar om livet, jobbet på barnmatsföretaget och rädslan över att slutligen behöva bli vuxen.

Efter en halvtimmes ospecifierat skrikande/gnällande/grymtande och växelvis vaggande av båda sina föräldrar så lugnade hon till slut ner sig och höll på att somna på min mage.
Då "skulle jag bara" lägga en till kudde under huvudet för att sova bekvämt men råkade stöta till min haka på hennes huvud.

Det var inte ok.

Det positiva var att jag tänker "oj vad hon kan lyfta upp huvudet högt, när blev hon så här stark i nacken?"
Sen gick det inte att tänka mer på grund av allt oljud.

Jag gav henne då till den ömma modern med motiveringen
- Jag tror bestämt att hon är hungrig.

Vid kvart i fyra på morgonen är inga problem för små för att lösas!