Nybliven pappa som delar med sig av tankar om livet, jobbet på barnmatsföretaget och rädslan över att slutligen behöva bli vuxen.

Varje gång telefonen ringer så tror jag att det är dags att åka till BB, jag reagerar faktiskt på helt andra ringsignaler än min egen också.
Det går att jämföra med när man var 5 år och hade födelsedag och låg och väntade på att föräldrarna skulle komma in o sjunga. Det gick inte att göra något annat än att vänta på att dom skulle komma och det var otroligt jobbigt. 

All spänd väntan gör mig lätt förvirrad och okoncentrerad eftersom som fort telefonen ringer så glömmer jag helt bort vad jag egentligen höll på med. Hittade en bägare på labet som jag bara kommit halvvägs med och det ser inte helt lyckat ut. Vad jag än höll på med så var det nog lika bra att jag slutade i tid.



                                                       

                                         Det blev fina lager i alla fall...